Jag har själv haft datorn kopplad till tv:n i syftet att beskåda videofiler i vardagsrummet. Då det kändes aningen ovärdigt i den tekniska samtid vi lever i bestämde jag mig för att testa en mediespelare, och valet föll på D-Links Boxee Box. Jag tänkte kort sammanfatta några intryck under det gångna året med Boxee Box. Fram till dags dato har det varit en resa av uppdateringar som både behjälpt och medfört buggar, allt från större saker som laggande filformat och audio dropouts till sega menyer på detaljnivå. Men idag gör Boxee Boxen allt som jag vill att den ska göra. Den spelar upp alla format som man kan tänka sig, och då menar jag alla, även stora orginal-bluray-rippar, 3D-filer med mera tuggar den i sig. Gränssnittet är användarvänligt och snyggt, det är väldigt trevligt att bygga sitt eget mediebibliotek av filmer och serier. Möjlighet till apps, play-tjänster, air play osv. Idag har jag Boxee Boxen kopplad till min NAS från Synology som är en fantastiskt lättanvänd kombination. Det finns fortfarande utvecklingsutrymmen men Boxee Boxen lever upp till de förväntningar jag har på en mediespelare idag med anslutningsmöjligheter och annan teknisk prestanda/funktionalitet. Jag har numera även en i sovrummet kopplad till nätverket via Wi-Fi. Frågor?
★★★★★

Undermålig apokalypsthriller som (på ett dåligt sätt) inte överensstämmer med vad den säljer in genom trailern. Ett gäng hyresgäster blir inlåsta i en källare efter att en kärnvapenbomb har briserat. Den prekära situationen blir allt mer påträngande och galenskap framställs. Filmen innehåller oförklarade element som ska uppmuntra till egna teorier men som bara är frustrerande. En övervägande majoritet av filmen är riktigt segdragen, något man försöker kompensera genom att låta tvångsstycka några kroppar och lyfta fram någon sorts inneboende sadism. Inte heller slutet leder till någon tillfredställande uppgörelse.
★★★★★

Hajpat spel som jag på förhand var lite skeptisk till, kunde denna estetiskt avskalade resa verkligen tilltala mig så som det har påståtts? Svarat är ja. Journey är utan tvekan ett unikt spel, men inte enbart på grund av den typen av eteriska flummighet som Flower förkroppsligade, det finns betydligt mer djup. Under resan mot en fjärran bergstopp träffar du på andra (mänskligt styrda) gestalter när du sveper över sanddynerna. Trots avsaknaden av att kunna kommunicera begripligt blir det hela en intressant och på något konstigt sätt hjärtlig intersocial upplevelse. Estetiken går inte att beskriva som annat än vacker och när man spelar byggs det upp en avsky mot den rigida spelindustrin som allt som oftast erbjuder dig blaserade shoot-em-up-historier. Journey är en förebild, dock är spelet aningen kort, men väl fungerande i sitt format.
★★★★★

Blev tipsad av Jon Ottosson om Puxxle som säljer pixlade motiv för väggmontering. Motivet kommer levererat i form av en mängd små plastkvadrater som du fäster på väggen för att bilda motivet. Jag valde renen som består av flera hundra plastpixlar och följaktligen inte monteras på en kvart. Den tog några timmar att få upp ovanför sängen. Jag och min sambo gjorde en grej av det och passade på att göra en stop-motion-film samtidigt. Priset för renen var ca 400sek. Jag skulle nog inte kategorisera produkten under ”prisvärt” men helt klart ”rolig grej”.

To the Moon av Freebird Games

Har precis spelat ut indiespelet To the Moon. Det är hands down det mest berörande indiespel som jag någonsin spelat. Spelet handlar om två doktorer som reser genom en döende mans minnen för att uppfylla hans sista önskan. Det kanske låter flummigt men tänk dig en känsla värdig att liknas vid Eternal Sunshine of the Spotless Mind med lite inslag av Inception. Det är inget spel i traditionell mening utan kan mer ackurat liknas vid en interaktiv saga. Storyn kan lätt uppfattas som supercheesy men jag är barnsligt förtjust i den här typen av bitterljuva narrativ som leker med barndom och minnesbilder. Soundtracket är en fullkomligt genialisk pianosammansättning som lirar tillsammans med väl sammanhållna dialoger. Spelet kostar 90kr och kan köpas online till PC här. To the Moon är ett imponerande indieprojekt därför att dramaturgin håller sådan hög klass. Jag är nödgad att ge högsta betyg då berättelser och i synnerhet spel sällan lyckas beröra mig som To the Moon gjorde. Fem stjärnor och en varm känsla – värd att minnas!
★★★★★

Läs hela inlägget

Creative_T3

Valde mellan dessa och bland annat Bose Companion 3. Är spontant inte jätteimponerad av det patenterade Bose-ljudet som oftast kostar aningen mer än det smakar och valde därför Creative. Jag är helt klart nöjd med beslutet. Creative T3 har ett väldigt klart ljud och en kraftfull bas för den som önskar, enligt personliga preferenser har jag subwoofern inställd ganska nära lägstanivån. Designen tilltalar mig och tar lite utrymme på skrivbordet.

Läs hela inlägget

Synology DS411j / Foto: Jonas Nilsson Lee

Jag var länge skeptisk till NAS-system av ren lathet. Har tidigare haft en omotiverad uppfattning om det hela som krångligt, och i rigid anda fortsatt att masslagra filer på usb-diskar. Jag vet nu bättre. En kollega med koll tipsade mig om Synology DS411j, och svårare än så var det inte. DS411j är smidig och lätt att hantera även för den oinvigde NAS-användaren tack vare Synologys egna gränssnitt som hyser en uppsjö av funktioner som jag själv inte nyttjar mer än i periferin. DS411j är användarvänlig men det utesluter inte möjligheten till avancerade inställningar, tvärt om.

Läs hela inlägget

Joors usbmodem / Foto: Jonas Nilsson Lee

Har sedan några veckor suttit på en betainvite till tjänsten Joors. Kort sagt är Joors ett mobilt bredband som istället för månadsavgift och bindningstid skor sig på att visa reklam för dig. Du blir exponerad för reklam i samband med att du loggar in på tjänsten och genom hörnpopupfönster som visar sig med tämligen gles frekvens. Jag känner dock inte att reklamen förstör själva internetupplevelsen.

Läs hela inlägget

Olivia Colman och Peter Mullan i Tyrannosaur

Snygg, stark och tät. Det finns många lovord som passar in på Tyrannosaur. Känslan av genuinitet är påfallande på ett nästan obehagligt sätt tack vare enastående rollprestationer (Olivia Colman är helt fantastisk). Filmen är en hänsynslös generator för känslor som slår i olika riktningar. Lite smått förstörd av den narrativa mall som Hollywood indoktrinerat hos mig hoppas jag initialt att protagonisten ska vara en Jason Statham-figur som bankar skiten ur folk som behöver veta hut men jag inser snabbt att det inte kommer bli så. Tyrannosaurs USP  är kanske inte helt oväntat feel-good-faktorn utan något helt annat.
★★★★★

Puss in Boots aka. Mästerkatten är charmig men tillför inget direkt oväntat. Dreamworks-estetiken och storyn är tillsammans följsamma genom hela filmen. Zach Galifianakis röstprestation får plus i kanten för att den livar upp karaktärsgalleriet som i övrigt är ganska slätstruket.
★★★★★