I helgen var jag hemma och hälsade på mina föräldrar i Småland. De bor på landet, och en bra bit utanför ramarna för vad begreppet ”tätort” rymmer. Här är jag uppväxt och jag har en underliggande relation till varje stig och varje litet smultronställe på ägorna. Att växa upp i ett sådant naturnära format sätter utan tvekan sin prägel. Det finns något rofyllt men på samma gång melankoliskt i somliga platser, en liten överväxt dunge eller förfallen träkoja, platser som vittnar om en sorglös tid.
Som smålänning så får man nästan en tår i ögat. Så vackert, fina bilder Jonas!
Skogskärlek! Tack JO! :)
Har suttit och kikat på dina bilder ett tag och du är sjukt grym på att fota! Blir verkligen inspirerad av dina bilder. Keep up the good work!
/Maria från fototräffen, porträttfotograferingen
Tack Maria! Det var jätteroligt att höra :D