I helgen var jag hemma och hälsade på mina föräldrar i Småland. De bor på landet, och en bra bit utanför ramarna för vad begreppet ”tätort” rymmer. Här är jag uppväxt och jag har en underliggande relation till varje stig och varje litet smultronställe på ägorna. Att växa upp i ett sådant naturnära format sätter utan tvekan sin prägel. Det finns något rofyllt men på samma gång melankoliskt i somliga platser, en liten överväxt dunge eller förfallen träkoja, platser som vittnar om en sorglös tid.
tion]
